Helt slut!

Denna vecka är det vårdvecka på Arbetsförmedlingen i Kristianstad. Vi har bjudit in företag och de har hållit i informationsträffar och funnits på plats för att göra snabbintervjuer och ta emot CV-n. Information och inbjudan till arbetssökande har självklart gått ut och det har varit ett extremt tryck idag. Efter min lugna, mysiga morgon med Ossian, dagisavlämning och barnmorskebesök fick jag minsann hugga i och jobba hårt hela resten av dagen. Jag har stått i direktservicen och hjälpt till med att få in folk i turordning till arbetsgivarna och blivit kallad för ”Ursäkta!” hela dagen. Jag har dock haft jätteskoj och träffat såååå många trevliga människor (både kollegor och kunder) så det är synd att dagen avslutades med svullna anklar, huvudvärk och Marcus som ringer till jobbtelefonen med beskedet att han ska hämta Ossian tidigare då de ringde från förskolan efterssom han har 39 graders feber.

Så idag VABar Marcus för första gången i sitt liv. Kotten var rätt ok när jag kom hem men var rätt trött och varm. Han var seg och lite klängig men man hade ändå inte kunnat gissa att han hade 40graders feber innan vi skulle lägga honom. Nu gick Marcus upp och la sig med honom (vi gillar inte att ha honom ensam när han är sjuk) och jag ska med ge mig upp efter Mästerkocken slutat. Hoppas bara att febern går ner lite så att vi alla kan få lite ro inatt.

 

Nu så!

08.26 avgick tåget och med lite tur är jag framme vid 08.45. Då har jag exakt de 15 minuterna på mig som behövs för att trilla in genom dörren andfådd och svettig.

Fick inte tag på tjejen som intervjuade mig för hon är på semester och personen som egentligen ska ta hand om oss idag är ledig så jag hade lite panik över att inte ens kunna ringa och tala om att jag eventuellt blir sen. Till slut kom jag till växeln som kopplade mig till regionschefen (tror jag) och det visade sig vara henne jag skulle träffa vid nio! Yay!

Jag förklarade situationen och att detta var inte alls den intryck jag hoppades ge idag och hon bara skrattade och sa att de väntar in mig. Som det ser ut nu så kan jag hinna i tid med lite tur och då slipper jag bli tjejen som alla hänvisar till som ”hon-med-det-konstiga-namnet-som-är-gravid-och-kom-försent-första-dagen”…

 

3:e besöket hos barnmorskan

Då sitter jag och väntar på tåget efter att precis ha hunnit med ett besök hos barnmorskan.

Mitt blodtryck var jättefint (första gången var riktigt högt och sen dess har det gått ner både förra och denna gången. Nu låg jag på 138/83 och förra gången var jag uppe i 150/88. Första gången tror jag att jag låg på 155/92 om jag inte minns fel så jag och barnmorskan konstaterade att det tydligen är bra för mig att jobba!

Något blodvärde tog vi inte då jag låg så bra till förra gången och jag slipper järntabletterna tills vidare och kan köra vidare på Blutsaften. Så det blir att införskaffa en ny flaska idag då det bara var en slurk kvar i den gamla.

Vikten ökar stadigt men jag har å andra sidan inte tänkt speciellt mycket på vad jag stoppar i mig. På vardagarna fungerar ju det där jättebra med tanke på fasta tider på jobbet men tyvärr har jag upptäckt att de har världens godaste varma choklad i kaffeautomaten så jag kan inte hålla mig borta från den. Nåja… 1,6kg på två veckor är inte hela världen och jag får helt enkelt hålla igen lite på onödiga tilltugg under helgen. Jag ligger på 90kg nu och är halvvägs igenom.

Vi lyssnade även på bebisens hjärtslag och denna gång var det inte lika kämpigt att hitta den. 150slag per minut hann vi uppfatta lite snabbt och sen buffade den undan mätaren. Precis innan detta pratade vi om att jag sist jag var där hade börjat känna fladder och jag nämnde att jag tyckte mig känna en rejäl spark även från utsidan igår kväll och nu kände alltså barnmorskan det också. Yay!

Annars är allting so far, so good! Nu ska jag snart hoppa av tåget och strosa till jobbet ca 3 timmar senare än vanligt. Det är tur att en av förmånerna är att läkarbesök är helt ok att göra på arbetstid utan att det blir avdrag på lönen!

 

Underbara morgon!

Idag ska jag till barnmorskan vid 9 så jag och Ossian tog sovmorgon så lämnar jag honom 8.30 istället med cykeln. Då slipper han åka med pappan vid 7.30 utan får lite morgonmys med mamman. Vi har alla tre passat på att njuta av morgonen och bland annat tagit oss tid att titta på när grannarna lastade av en liten grävskopa inför deras dräneringsprojekt. Ossian stornjöt av synen vid fönstret och skrek ”Tattoo! Tattou!” (traktor).

Lagom tills pappan åkte till jobbet så hörde vi att Shaun the Sheep började så vi sprang in till vardagsrummet och bänkade oss i soffan. Gudarna måste ha vetat att vi var hemmapublik tittade för det var Ossians favoritavsnitt med säckpipan så lyckan var total!

Vilken härlig morgon! Sovmorgon, traktorer, Shaun och plusgrader ute så en cykeltur väntar oss!

 

Försenade, förbenade tåg…

Nu är tåget 25 minuter sen redan från början och nu har vi stannat två gånger till sen start och då är vi knappt halvvägs.

Det som stör mig nu är mitt flex. På morgonen, om tåget är i tid, kan jag flexa in 25 minuter. På eftermiddagen tar jag ut 10 av dessa för att hinna med mitt tåg hem så om allt klaffar så flexar jag in 15 minuter varje dag. På en vecka blir det 75 minuter. Det innebär att jag kan antingen komma hem en timme tidigare någon dag, eller ta en långlunch och lyxen till lite shopping mitt i veckan.

Idag var tåget 25 minuter försenad. Om SJ eller Skånetrafiken eller Blekingetrafiken, eller vilket jävla skitföretag det nu är som ser till att tågen går, hade haft lite vett i skallen och lite förutseende så hade de kommit på ett tillförlitligt sätt att i alla fall en halvtimme innan avgång underrätta sina kunder om att tåget är sen. En SMS-tjänst t.ex. hade varit skitbra istället för att fem minuter innan avgång, och sen var femte minut, skjuta fram avgångstiden till oändlighet. Då hade vi sluppit frysa arslet av oss på perrongen, som för övrigt inte har något vindskydd, och istället för att gå tio minuter tidigare, kunnat jobbat in 20 minuter till. Jag personligen kan räkna upp MINST 20 saker på begäran som jag hade kunnat tänka mig att göra med de 20 minuterna istället för att stå och bli blöt av det fallande snöblasket och frysa. Men det kanske bara är jag….

 

Måndag!

Idag är äntligen all sportlovsfirande över och våra efterlängtade chefer är tillbaka! Tråkigt för de, men roligt för oss då vi äntligen kan strukturera upp våra dagar. Jag haffade min chef, som visade sig vara precis lika trevlig som alla andra jag träffat hittills (det kvarstår för mig att stöta på en otrevlig kollega som inte är tillmötesgående eller hjälpsam) och fick till ett möte på tu man hand!

Nu vet jag äntligen lite närmare vad jag ska hitta på de närmaste veckorna:
Med tanke på att jag är gravid och det inte är säkert att jag hinner gå klart internutbildningen innan jag krystar ut så har mina kära chefer fått slå sina kloka huvuden ihop och hitta på en specialare åt mig. Jag kommer mest att jobba med direktservice och hjälpa våra kunder med CV, att hitta jobb och förbereda och peppa inför intervjuer. Tanken är att jag ska hålla i informationsmöten och gruppträffar, helt själv, redan nästa vecka så nu har kag en vecka på mig att förbereda och klura ut hur jag vill lägga upp allt! Både spännande och skrämmande med detta ansvar och frihet! Min utbildning tar vi tag i efter mammaledigheten då jag har en chans att gå klart den och faktiskt börja använda den med.

Nu ropar de ut att mitt tåg som i skrivande stund är 23 minuter sen, på väg in så det får bli allt för denna gång!

 

Det är vår… Snart…

Glömde för övrigt bort att uppdatera er om gårdagens stora upptäckt! Vi har hittat de första snödropparna i trädgården!!!

Detta ihop med att det var ljust i morse när jag cyklade till tåget innebär att det är vår!!! Snart… Det ska bara bli plusgrader först…

 

Dagens roliga händelse

Två saker gjorde det ännu roligare att ge sig av till jobbet idag. Nummer ett var att det hann bli såhär ljust ute innan jag gav mig av:

Detta trots att jag i fredags cyklade ner till stationen vid samma tid med cykelljuset på för att synas. På två dagar hann det ändras så att jag numera varken behöver cykelbelysning på väg till eller från jobbet!

Nummer två var att när jag kom fram och var på väg att korsa järnvägsspåret såg jag något grått röra sig i ögonvrån. Trodde först att det var en sparv men det visade sig vara en liten mus som lekte tittut med mig. Den sprang in under plattformen, smög ut, såg att jag var kvar och sprang in igen flera gånger om. Till slut tröttnade den, hittade en gång jäms spåret och sprang ut på andra sidan och ner i ett hål. Naturupplevelser gör mig glad. Även om det bara handlar om en liten mus.

 

Ossians första vecka

Ossians första vecka på ”heltid” i förskolan har gått över förväntan. Marcus lämnar honom varje morgon och nu gråter han inte längre. Han visar fortfarande ibland att han inte gillar att bli lämnad men de flesta dagarna har han varit glad och förväntansfull. Han äter bra varje dag (förutom när det var currygryta en dag och när de fikade hemma hos en av pedagogerna innan lunch och han krängde tre kanelbullar) och sover som en stock. Han får gå upp redan vid sex på morgonen så han är rejält trött lagom till vilan och häromdagen sov han så hårt att han märkte inte ens att en av de andra barnen trillade rakt på honom.

Tyvärr har omställningen varit liiite för stor och i onsdags sov han två timmar och 40minuter. Detta ledde till att han somnade utmattad vid åtta på kvällen men vaknade runt midnatt och lekte helikopter mellan mig och Marcus i 3 timmar. Behöver jag säga att jag var dödstrött i torsdags? Och behöver jag säga att vi genast sa till på förskolan att de MÅSTE väcka honom vid 14 så att han kan sova på natten?

Jag tror egentligen inte på att reglera sömn på det viset för han, precis som pedagogerna påpekade så, behöver säkerligen sova mer på dagen just för att han vaknar tidigare på morgonen och aktiveras mer om dagarna där. Problemet är bara att om han sover en timme extra mitt på dagen men missar sen tre timmars sömn mitt i natten då motverkar det hela sig själv. Problemet med Ossian är dock inte att han sover mycket på dagen utan när på dagen han vaknar. Vaknar han närmare 15 än 14 så kommer han aldrig i säng på kvällen, eller så somnar han tidigt och vaknar pigg mitt i natten… Suck!

Nåja. I övrigt verkar det fungera bra där. Han är glad och vill visa allt han gjort under dagen när mina föräldrar hämtar honom på eftermiddagen och redan efter två dagar betedde han sig som om det är det mest naturliga som finns att de hämtar honom och att han ska vara med de en stund innan han kommer hem.

Han frågade visst mycket efter mig i måndags och blev överlycklig när Marcus kom och sa att de skulle hem till mamma. I vanliga fall får vi tvinga på honom kläder under högljudda protester när vi ska gå hem från morföräldrarna på kvällen, men i måndags hämtade han sina ytterkläder själv och hjälpte till och med Marcus att klä på honom. Han har varit något tuttigare och tröttare än vanligt på kvällarna (vilket är helt naturligt) men annars har det, som sagt, gått över förväntan denna vecka! Nu hoppas vi bara att vi slipper bakslag.

 

Hinner inte med bloggen

Ja, som ni ser så känner jag inte att jag hinner med bloggen riktigt längre. Dagarna på jobbet är långa och på rasterna har jag fullt upp med att lära känna mina nya kollegor och det vill jag inte offra. När jag kommer hem är det middag och umgås med Kotten som gäller och när han lägger sig vid åtta så är jag så trött att jag måste lägga mig med honom varannan kväll för att ta igen lite sömn. Enda chansen jag har är tågresan till och från jobbet och på morgonen är jag oftast för trött och på eftermiddagen snurrar bara alla intryck från jobbet i skallen.

Jag har massor av uppslag till nya inlägg, recept, bilder, tankar jag vill dela med mig men tiden finns inte att skriva just nu. Bloggen känns bara som ett måste just nu och jag funderar på allvar att lägga ner det. Jag vet inte… Det kanske bara är en övergångsfas att jag inte har orken just nu? Om några månader ska jag ju vara mammaledig igen och då kanske jag har mer tid? Eller så kommer jag att ha mindre tid än någonsin? Jag kanske ska ge det några veckor till innan jag bestämmer mig….