2:a besöket hos barnmorskan

Träffade barnmorskan idag som jag nämnt i förra inlägget.

Jag har sen inskrivningen börjat med Blutsaft då jag gick igenom en period då jag var rent ut sagt skittrött. Det tipset fick jag för övrigt av min extra svärmor (Marcus pappas sambo) när jag var gravid ned Ossian och det hjälpte mig att slippa de förbenade järntabletterna rätt länge. Denna gång började jag som sagt tidigare och hoppas att jag får slippa järntabletterna ännu längre eftersom jag idag fick reda på att de enda tabletterna som min mage tålde sist kan bli svåra att få tag på. Så, om ni vet någon apotekskedja som säljer FEXIM så hojta till är ni snälla. För tillfället ligger mitt järnvärde högre än vad den gjorde på inskrivningen så jag har lite tid på mig att leta reda på järntabletterna.

Mitt blodtryck var jättefint trotts att jag var stressad. Jag hade medvetet åkt dit tidigare för att hinna sitta ner en stund innan och gå ner i varv just för att blodtrycket var något högt på inskrivningen. Det sket sig då jag inte hittade parkering först. Sen hittade jag en som jag försökte klämma mig in i men insåg halvvägs att jag var värdelös på att fickparkera så jag tänkte skita i det. Då blev det helt plötsligt väldigt svårt att ta sig ut från platsen. Suck! Samtidigt så ringde telefonen och stressmomentet var ett faktum. Jag kom loss till slut och ställde mig på en plats längre bort och promenerade till vårdcentralen. Jag kom 20 minuter före utsatt tid och tänkte att jag fortfarande hinner ta det lite lugnt. Jag hann precis skala en banan och ta ett bett när sköterskan kom och tyckte att vi skulle smystarta, så jag fick snällt göra invägning och blodtryck och blodprov med min banan i högsta hugg. Hon tyckte dock att jag kunde få äta upp min banan innan jag gav mig på att lämna urinprov.

Urinprovet såg bra ut, då det var ingen äggvita där i, och vikten var perfekt med två kilo upp sen inskrivningen. Efter mycket om och men hittade hon även bebisens hjärtslag som låg på 152 slag i minuten så allt var fint där också.

Vi bokade även in några extra besök med två veckors mellanrum för att hålla koll på hur jag mår längre fram. Med tanke på att jag mått så illa och på grund av det mått så dåligt så tyckte hon att vi kunde ha några extra besök inbokade ifall jag kände att jag behövde det. Annars är det bara att avboka.

Vi pratade även om min foglossning och att det började MYCKET tidigare denna gång. Vi kollade journalerna från förra gången och tydligen var det så sent som i v.28 som jag började känna av fogarna. Så nu är jag tio veckor före. Hon sa att det finns en bra chans att det inte blir värre men om det blir det så får jag se till att träffa sjukgymnasten och sen ser hon till art jag får träffa en läkare och bli sjukskriven. Suck! Det vill jag inte ju! Jag vill jobba! Och nu kommer jag ha ett relativt stillasittande jobb så med lite tur kanske jag orkar jobba hela tiden ut. Det var skillnad när jag jobbade på macken och stod upp utan en chans att kunna sitta ner och vila och ta det lugnt. Då var det skönt att kunna gå hem två månader tidigare och bara vila. Då VILLE jag framförallt gå hemma och vila. Nåja, tiden får utvisa hur det blir.

Nu tänker jag göra mig i ordning och lägga mig och ladda inför min sista lediga vardag på länge med lilla Kotten. Imorgon är det fullt ös med öppnis och sen middag med Farmorn.