…med sprallig tvååring! 
Hur roligt är det inte att springa i mormor och morfars trädgård barfota? Han har vattnat stengången, gräsmattan, min högersko (så nu är mamman också barfota) och sprutat med vattenslangen på både morfar och mig. Sen har han gungat, sparkat boll, åkt ruschkana, röjt ut alla leksakerna ur lekstugan och åkt både sparkcykel och skottkärra. Allt inom loppet av en timme.
Hela vägen är kantad av maskrosor på väg till tågstationen från Arbetsförmedlingen. Jag vet inte hur det kommer sig att jag inte uppmärksammat de innan, för de kan ju knappast ha poppat upp nyss. Måste vara solen som gör att den gula färgen syns bättre än när det är mulet. Hursomhelst så har jag plockat en näve maskrosblommor och proppat jackfickan full så ska gojorna bli bjudna på kalas när jag kommer hem!
Glömde för övrigt bort att uppdatera er om gårdagens stora upptäckt! Vi har hittat de första snödropparna i trädgården!!!
Detta ihop med att det var ljust i morse när jag cyklade till tåget innebär att det är vår!!! Snart… Det ska bara bli plusgrader först…
Två saker gjorde det ännu roligare att ge sig av till jobbet idag. Nummer ett var att det hann bli såhär ljust ute innan jag gav mig av:
Detta trots att jag i fredags cyklade ner till stationen vid samma tid med cykelljuset på för att synas. På två dagar hann det ändras så att jag numera varken behöver cykelbelysning på väg till eller från jobbet!
Nummer två var att när jag kom fram och var på väg att korsa järnvägsspåret såg jag något grått röra sig i ögonvrån. Trodde först att det var en sparv men det visade sig vara en liten mus som lekte tittut med mig. Den sprang in under plattformen, smög ut, såg att jag var kvar och sprang in igen flera gånger om. Till slut tröttnade den, hittade en gång jäms spåret och sprang ut på andra sidan och ner i ett hål. Naturupplevelser gör mig glad. Även om det bara handlar om en liten mus.
När vårt kök blev klart så gick det ett par månader innan jag kunde bestämma mig för detaljer som gardiner och färger. Till slut tröttnade min Svärmor på våra nakna fönster och tog med mig på gardinshopping. När allt var klart och gardinerna på plats och vi till och med hade fått fastskruvat alla hyllor i köket, så köpte hon en vit orchide i svart kruka som hon tyckte skulle vara fin i fönstret. Och det var den. Kort därefter blev jag gravid med Ossian och min fina svägerska kom med en massa småhanddukar, lakan och annat praktiskt som hon inte behövde längre, en liten present till den kommande bebisen och en fin orchide i vit kruka.
Detta är nu ca två år sen och hör och häpna: båda orchideerna lever fortfarande. Inte bara lever utan växer, frodas och jag har fått de att blomma gång på gång utan mindre ansträngning! Jag har även fått en liten kaktus att överleva som vi fick av mina föräldrar när vi kom hem från BB med nya bebisen:
Och det värsta är att jag nu ibland går in i blomsteraffären och tittar på de stoooora fina, ovanliga, dyra, färggranna sorterna och det kliar i fingrarna.
