Gravid i vecka 34

Såhär skriver 1177.se om min graviditet denna vecka:

Vecka 34
Nu är fostret så moget att om förlossningen startar försöker inte förlossningspersonalen skjuta upp födseln.
Om barnet föds är det fortfarande ömtåligt, och behöver extra värme och mat. Men många klarar sin andning bra och långt ifrån alla behöver ligga i kuvös.
Vikten är uppe i ungefär 2300 gram, och längden i 46 centimeter.

Nu börjar det dra ihop sig. 6 veckor kvar om denna lilla skrutt är lika punktlig som storebror sin. Jag hoppas dock på att den känner sig färdig att kika ut redan runt vecka 37-38 för dels är jag rätt trött på att vara gravid nu och dels är jag väldigt nyfiken på vem det är som bor därinne. Jag börjar verkligen att längta nu efter att få träffa detta ettriga lilla barn som reagerar på varje rörelse och framförallt efter att få påbörja föräldraledigheten med ett nytt litet liv och livet med en ny familjemedlem.

Ja, Emrick mår som sagt himla bra där inne, som det verkar. Det buffas och möbleras om efter varje måltid, hen flyttar sig och lägger sig tillrätta varje gång jag byter position och är inte alls intresserad av att vaggas till ro och ligga still när jag är i rörelse utan triggas ibland till och med av mina halvdana försök att motionera och lägger sig på tvären och puttas så att det gör ont mitt i en promenad eller cykeltur.

Mamman mår hyfsat och min kropp verkar ha anpassat sig väldigt snabbt efter värmen. Jag var rätt svullen där ett tag och fötterna liknade mer bollar än något man skulle stå och gå på men det släppte, tack och lov, rätt snabbt och jag kunde återgå till att röra på mig. Sömnen är det lite sisådär med då kisseblåsan känns ständigt full och vissa nätter vaknar jag varannan timme och får springa ut på toa för att hinna. Foglossningen känns det just nu rätt ok med och ischiasen har med varit ok i ett par dagar så kunde bara resten av graviditeten vara likadan så finns det hopp om att jag faktiskt orkar med de sista veckorna med.

 

Dagens aktivitet

Medan pappan klippte gräsmattan tog jag och den fr.o.m idag feberfria Kotten en cykelrunda ut till Sölve. Vi stannade på Coop på vägen tillbaka och käkade lunch framför datorn och sen däckade han i soffan och sussar nu gott bredvid den lika trötta mamman.

 

Kvällssyssla…

Har haft en underbar dag med underbara människor! Det är konstigt hur naturligt det känns varje gång vi träffas och hur tomt det känns varje gång vi sen skiljs åt efter några dagars intensivt umgåsande.

Ossian har haft roligt som få men det märks tyvärr att han inte är helt hundra än och det är det enda som dagen har i övrigt att önska. Han har haft feber av och till och även om han själv är väldigt bra numera på att ta det lugnt när han behöver så märktes det att han hade tagit ut sig på kvällen. Hans feber hade stigit igen och han däckade på nolltid i min famn innan klockan hann slå åtta.

Han har sovit sen dess men vaknat till och hostat rätt ofta fortfarande så jag funderar på att ringa vårdcentralen imorgon på förmiddagen om inte febern har gett med sig innan dess. Vi får se hur han mår under förmiddagen men fem dagar (som det blir imorgon) med feber som vägrar att ge med sig känns lite jobbigt.

Så nu ligger jag vaken i sängen efter att han precis vaknat i panik av att ha varit täppt i näsan och lyssnar på när han andas. Andas han snabbt? Tungt? Regelbundet? Är det krupp eller astma? Får han luft? Fy bubblan för att behöva vara så orolig hela tiden för sin goa lilla unge

 

Idag händer det!

Har ju inte vågat hoppas och ta ut något i förskott då det har skitit sig innan men nu är de på väg (om de inte redan är framme). Idag körde Boråsarna ner till lilla Sölvesborg och vi får njuta av deras sällskap i tre eftermiddagar på raken! Yay!

Om nu Ossian bara ville bli bättre med så vore det skitbra. Han har haft feber idag också men både jag och Marcus tycker att hans hosta låter bättre och nu har han sovit i en halvtimme med väldigt fin andning och ingen hosta alls. Nu har det precis regnat en stund men vi hoppas att det blir uppehåll resten av dagen så att vi kan vara ute i friska luften i eftermiddag.

Det pirrar i hela kroppen så mycket jag längtar! Vi har ju inte träffats sen förra sommaren! Weeeee!

 

Trött och gnällig…

Usch! Måste få gnälla av mig lite: har tillbringat hela dagen med Ossian som är sjuk och ynklig och gnällig och humöret smittar ju av sig på mig. Oavsett hur mycket jag älskar honom och att jag inget hellre vill än tillbringa all min tid med honom så känner jag att just idag hade jag hellre varit på jobbet! Jag vet inte om det är hormonerna som är i omlopp eller det faktum att jag inte sovit mer än entimmespass i tre nätter men jag har inget tålamod kvar idag. Sjuka barn är verkligen energitjuvar! Klängig och krävande och ynklig och så går man och oroar sig för att krupphostan vägrar släppa och febern åker upp och ner och barnet är hängigt och blekt och vägrade äta kvällsmat. Och sömnbristen tär på en, och att alltid finnas till hands tär på en och mest av allt: att behöva ständigt oroa sig för det finaste som finns i ens liv, tär på en, så att man till slut är gråtfärdig vid middagsbordet…

Hur orkar ni? Ni föräldrar med kroniskt sjuka barn? Ni som är ensamstående? Hur gör ni för att räcka till?

Just nu fattar jag verkligen inte. Jag känner mig bara så otillräcklig och som en allmänt värdelös förälder för att jag gnäller om hur jobbigt allt är när det inte ens är jag som är sjuk!

 

Nattpromenad #2 med kruppigt barn

Vi köpte oss nära fem timmars sömn med promenaden vid 10 igår kväll. Han sov relativt gott efter den turen men vid tre var det dags igen:

Jag tog en tur runt kvarteret med Ossian i ringsjalen, storögd och undrandes vart vi var på väg, tills hans andning blev lättare och mer regelbunden. Vi lyssnade på fåglarna i tystnaden medan solen höll på att gå upp och konstaterade att det är vår nu, då staren har hittat grannens antenn och sitter där, som den gör varje år, och låter som ett gammaldags modem som försöker att koppla upp sig mot nätet.

 

Nattpromenad med kruppigt barn

Ossian myser i ringsjalen hos Marcus med Shaun i högsta hugg;

 

Sjuka Kotten

När Ossian somnar på mindre än 5 minuter, vet man att något är fel. Han har haft minst 38 graders feber hela dagen och större delen av dagen har han legat närmare 39 än 38. Han har rosslat och hostat och jag insåg snabbt att det inte bara var krupphosta utan även astmarossel i det hela. Så nu går han på 3 omgångar Mollipect om dagen och vi påbörjade även en kortisonkur mot astman med. Så precis när vi trodde att vi kanske slapp skiten så kom den igen och krävde sitt.

Vi har för övrigt låtit febern jobba under dagen så han har inte fått något febernedsättande. På det viset bekämpar kroppen snabbare och mer effektivt viruset och infektionen han bär på. Han har inte varit särskilt påverkad annat än att han var lite hängig och kelen. Tack och lov har han ätit och druckit ordentligt, annars hade vi fått sätta in en Alvedon för att ta ner toppen på febern.

Nu sover han gott i soffan bredvid oss och ska få göra det tills vi går upp och lägger oss allihopa. På det viset så kan vi övervaka hans andning hela tiden och har koll på om han blir för varm eller för kall. Innan vi går upp och myser ner oss i stora sängen alla tre så ska han få en Alvedon så att febern går ner under natten och han går sova i fred.

Imorgon ska vi ut på ett litet äventyr så jag hoppas innerligt att en god natts sömn gör sitt och att han orkar med detta.

 

Trött och hängig och hostig

Ossian har hostat lite då och då de senaste dagarna. Igår verkade han seg och sov länge på morgonen. Han var hes i rösten och lite gnällig men han var feberfri och när vi gick hem till morföräldrarna för att avnjuta årets första gulyás tillagad utomhus, så busade han loss med Alex precis som vanligt så vi tänkte inte mer på det. På kvällen när vi gick hem var han seg igen, trött och gnällig och lite hostig och somnade i soffan redan 19.30.

Han hostade lite inatt men vaknade i morse med världens krupphosta. Vi bestämde att han skulle vara hemma från förskolan idag. Han är trött och orkeslös och vill bara titta på tv eller på Shaun på datorn. Han känns inte varm men är glansig i ögonen och dricker mycket och nu ville han ha nappen och Shaun och lägga sig i soffan:

Så nu myser vi. Om en stund ska vi äta mellis och sen lunch och sen ska vi sova middag ihop. Vid 13 kommer pappan hem och löser av mig så att jag kommer iväg till föräldragruppen och sen barnmorskan som planerat.

Skulle nog tro att han blir hemma resten av veckan. Han får vila upp sig och återhämta sig för på torsdag kommer Boråsarna och då kan vi ju inte vara sjuka!!!

 

Läkarbesöket i fredags

Ossian var kallad för att träffa sin läkare i fredags. Vi åkte in till Kristianstad till centralsjukhuset för att möta upp läkaren som följt Ossian sen han fick diagnosen förkylningsastma för ca 1,5 år sen.

Han vägdes och mättes och har gått upp över ett kilo på ett halvår och vuxit 4cm så nu väger han 13,8kg till sina 90,6cm. Konstigt att jag tyckte att kläderna i storlek 86 började bli för små!

Vi utvärderade halvåret som gått och hur hans astma varit och hur medicinerna har fungerat. Vi kunde konstatera att han mer sällan blir andningspåverkad när han är sjuk så med all sannolikhet så håller han på att växa ifrån sin astma. Yay! Luftrören har ju hunnit bli starkare och större så de blir inte påverkade på samma sätt.

Han fick en ny Vortex utskriven på recept då den gamla andningsmasken har blivit för liten. Vortexen ser ut såhär (den nya masken till höger):

Vi kollade även hans ögon och fick det bekräftat att det inte är en ögon inflammation han dras med. Han har varit och geggig i ögonen varje morgon nu i två veckors tid och vi har baddat med ljummen kamomillte för att lösa upp och lindra. Antagligen är han lite känslig för solen och all pollen och damm som yr runt i luften nu.

Dessutom kollade läkaren även in hans hud då han varit lite prickig och kändes sträv på vissa områden. Vi har märkt att han lätt reagerar på tvål och shampo så vi tvättar bara med olja och använder inga kemikalier överhuvudtaget på hans kropp. Det hör ingen av oss i familjen för övrigt utan allt som inte är ätbart går bort vad gäller hudvård. Tyvärr har jag fått erkänna mig besegrad här då ingen av mina knep har fungerat på hans känsliga hud. Läkaren skrev ut Miniderm till honom på recept (fullt med kemikalier men ska vara riktigt bra för torrisar) som han ska smörjas med två gånger dagligen och dessutom varje gång han kommit i kontakt med vatten. Han fick dessutom en mild kortison på recept med (Mildison) för de tillfällena då han mot förmodan blir prickig igen.

Vi började smörja honom redan i fredags med Minidermen och jag vet inte vad det är den krämen (ska dock kolla upp det) men det fungerar. Han sover mycket bättre sen han smörjs med den. Antagligen har han varit så torr (och därför kliig) att det har stört honom i sömnen med för nu sover han lugnare och mindre stimmigt. Jag får helt enkelt erkänna mig besegrad. Men Minidermen är också det enda onaturliga hudvård han kommer att få använda.

Sen fick vi även veta att hans läkare är gravid så nästa gång får vi tyvärr träffa någon annan. Roligt för henne men tråkigt för oss. Hon är verkligen helt fantastisk, lyhörd, förstående, omtänksam och har fantastisk hand med barn så hon kommer ju att bli en toppenmamma. Självklart önskar vi henne allt gott men det är lite bittert att gå miste om henne i över ett år. Nåja, vi får klara oss med en ny barnläkare tills vidare och hålla tummarna att vi inte kommer att behöva någon på ett tag.