Att kunna säga nej…

En av mina favoritbloggare gjorde ett tänkvärt inlägg idag. Det handlar om att respektera barnens Nej. Jag tycker att fler föräldrar borde söka sig till hennes blogg. Hon är beteendevetare och jobbar med vuxna som vill utveckla sina relationer med barn. Ni kan läsa det senaste inlägget här.

 

Vad kvinnor får och inte får göra

Jag har inte följt melodifestivalen i år. Alls. Jag råkade bläddra förbi kanalen precis när Shaun Banan avslutade sitt bidrag och det räckte för att jag skulle inse att jag inte missade något speciellt. Jag har dock ändå koll på två saker: jag vet vem som vann och jag är medveten om att en kvinna flashade sin håriga armhåla och blev nätmobbad på grund av det. Det blev kalabalik på nätet och kvinnor i hela Sverige slöt upp för att stötta henne och normalisera den kvinnliga kroppsbehåringen och flashade sina egna håriga armhålor! Det kändes i hela hjärtat att se vilken sammanhållning det blev och hur lätt det var att fånga upp någon och lyfta de och stötta de när hon blivit utpekad som äcklig. Själv satt jag och surade över att jag nyligen vaxade bort luddet och inte kunde delta i protesten annat än med att ”gilla” aktiviteten på Facebook.

Hursomhelst så ser jag idag att kvinnan med armhålan har nu trätt fram på Aftonbladet

Jag vet egentligen inte vad jag vill med det här i lägget. Mest tror jag nog att jag vill poängtera att jag tycker att det är fascinerande att år 2012 så är kvinnor så pass frigjorda att vi får rösta, jobba, välja om och hur vi vill föda barn, operera in större bröst, förminska våra rumpor, klä oss i valfria plagg och färga håret i vilken nyans vi vill MEN om, Gud förbjude, vi skulle välja att INTE raka bort en hårtuss som helt naturligt finns på kroppen, då ska vi tydligen tåla att bli uthängda på nätet, till allmän beskådan och tåla att höra att vi är äckliga, vidriga och ohygieniska. Är det bara jag som tycker att detta är konstigt?

 

Söt som socker!!!

I veckan läste jag ett inlägg av Familjen Toad där hon stickat en übersöt mössa till sin Toad. Hon stickar mycket och jag har ofta tänkt ”åååh, det där vill jag med göra!” men efterssom jag är usel på att läsa allt som har med beskrivningar till mönster att göra så har jag inte vågat. Jag är inte helt nybörjare på att sticka och både gillar att göra det och är hyfsat ok på det men när jag såg detta så tänkte jag att DET är något jag vill prova! Läste beskrivningen och det verkade relativt enkelt så på några timmar igår och ytterligare någon timme idag lyckades jag med detta:

Jag försökte att ta ett kort på Ossian med den färdiga mössan på men han var inte samarbetsvillig på kvällen så ni får hålla tillgodo med en bild på honom med mössan på innan jag la till strössel på frostingen

Här är förresten en närbild på mössan utan strössel. Tyckte att den var söt så med, men kändes ”tom” på något sätt. Nu vill jag nästan fortsätta att sticka fler i andra färger så att man har lite att variera med

 

Lägg upp en amningsbild på din facebookprofil idag

Amningsbloggen ”Amma vidare” uppmanar alla ammande att lägga upp en amningsbild på sin profil idag:

Facebook betraktar amning som obscent och det har hänt att folk har fått sina konton raderade för att de har lagt upp amningsbilder. Så idag är det stor nurse in på Facebook. Sätt gärna en amningsbild som profilbild.

Läs mer här. Jag är med och här är mitt bidrag:

 

Vällingens vara eller ickevara

Jag har ju tidigare nämnt att jag haft dåligt samvete över att ge Ossian köpegröt (på grund av alla tillsatser) och att jag därför har gjort en egen gröt som han får på kvällen och ibland även på morgonen.

På en blogg jag följer, läste jag igår ett inlägg om att Minmamma (som bloggerskan kallar sig) funderar på att ta bort vällingen från sin dotters kost då hon är orolig för alla tillsatser och för att vällingen konkurrerar ut annan nyttigare mat. Jag tipsade henne om att göra egen välling istället på ett ägg och en rejäl skvätt mjölk och grädde och hon nappade på idén. Här kan ni läsa om succén.

Hur gör ni? Ger ni välling och gröt? Egengjord eller färdigköpt?

 

Nya läsare…

Ikväll har jag haft fullt upp med kommentarer. En ny läsare, nåja jag hoppas i alla fall att hon stannar kvar som läsare även efter att nyhetens behag har lagt sig, har kommenterat massor av inlägg i min blogg och lämnat mycket kloka fotspår efter sig så jag var ju tvungen att besvara hennes kommentarer. Jag var ju såklart även tvungen att kolla upp vem människan är så jag klickade raskt in på hennes blogg enbart för att upptäcka en genusmorsa med feministiska åsikter. Yay! Kort och gott en blogg jag kommer att följa och lära mig en del av känns det som (och hoppas jag). Jag hoppas bara att hon vill fortsätta titta in hos mig och göra sin röst hörd. Hon gav mig nämligen en hel del att tänka på…

Klicka in hos henne och läs vet jag: Mariel’s

 

Mysteriet bakom min omåttliga popularitet

Nu fick jag min förklaring på varför jag hade så vansinnigt många besökare på min blogg i förrgår!

Lady Dahmer länkade mig på twitter. Hur visste jag det? Jo, hon läste mitt inlägg om mina 333 besökare och löste mysteriet åt mig genom att lämna ett litet avtryck i kommentarsfältet! Tror ni mig inte?! Kolla själva!

 

333 klick på min blogg igår…

Ja, ni läste rätt. Men jag trodde med att jag läste fel först. Jag brukar ibland kolla statistiken över besökare på bloggen. Jag tycker att det är roligt att se hur den går upp och ner beroende på vad jag skriver och hur ofta och om jag länkar till nya inlägg från facebook eller ej samt hur aktiv jag varit på andras bloggar med att kommentera. Jag är lite statistiknörd helt enkelt…

Idag kollade jag statistiken och såg att jag fått hela 333 träffar igår. För er som inte vet så är det jävligt mycket med tanke på att
1) jag brukar bara få typ 30 träffar per inlägg
2) jag skrev bara ett inlägg på hela dagen igår
3) jag var inte särskilt aktiv på andras bloggar den senaste veckan

Nåja. Här satt jag som i chock i några minuter och undrade vad fanken som hade hänt när jag kom på att jag hade fått ett mail igår om att någon hade länkat till min blogg. Jag har tidigare nämnt att jag följer Familjen Toad sen jag läste i en intervju med Lady Dahmer om vilka bloggar hon följer. Jag klickade in på Familjen Toads hemsida och följer nu den slaviskt. Hon skriver mycket klokt om det mesta och har snabbt blivit en förebild för mig. Jag kommenterar flitigt i Familjen Toads blogg och har väl dragit på mig uppmärksamheten för av någon outgrundlig anledning har hon börjat klicka sig in på min blogg och kommenterar flitigt hon med. Det tycker jag är vansinnigt roligt att någon mer än mina närmaste vänner och familj anser att det jag skriver är värt att läsa och kommentera! =) Hursomhelst så läste hon mitt inlägg om artikeln Så plockar papporna pluspoäng och ansåg det vara intressant nog att blogga vidare om ämnet och länkade även till min blogg i sitt inlägg. Jag vet, det är rörigt nu men häng kvar för det blir rörigare.

När Familjen Toad hade bloggat om denna artikel och länkat till mig så läste ju såklart Lady Dahmer detta inlägg och bloggade vidare i ämnet här. En av hennes läsare i sin tur nämnde att detta var jätteintressant och nämnde även i kommentarsfältet att hon läst om denna artikel även hos Familjen Toad och länkade till inlägget. Så jag antar att alla Lady Dahmers läsare klickade på länken till Familjen Toad och antagligen klickade vidare till inlägget i min blogg så i två dagars tid har jag nu fått inte bara Familjen Toads alla läsare men även Lady Dahmers läsare! Snacka om att jag blir lite starstruck över att inte bara en utan två av mina förebilders hängivna fans klickar sig in på min fesna blogg! Tyvärr har jag även drabbats av en överväldigande prestationsångest så jag har verkligen ingen aning om vad jag ska skriva om! Och nu om någonsin borde jag ju utnyttja det faktum att i två dagar (ja, idag har jag fått över 112 klickar redan och då har jag inte skrivit något innan detta inlägg) har det bara trillat in potentiellt nya läsare som jag borde fånga upp nu med att skriva något väldigt intelligent och tänkvärt… nåja… Istället sitter jag här och skriver om hur roligt det är med statistik…

 

Amma vidare

Hittade en ny blogg idag tack vare en annan blogg jag läser. Ibland önskar jag att jag hade mer tid att läsa bloggar men tiden räcker inte alltid till. Speciellt inte att aktivt följa en blogg och orka/hinna kommentera viktiga/roliga inlägg.

Nåja… bloggen heter Amma vidare och det står såhär på deras hemsida om vad de står för och vad de vill uppnå osv:

Om Amma vidare
Vad?
Amma vidare är ett nystartat nätverk med människor som vill vidga den svenska amningsnormen. Förutom här så har vi en sida på Facebook, där alla intresserade kan gilla oss, prata med varandra och hålla sig uppdaterade. För att få lite styr på nätverket så har vi en arbetsgrupp som jobbar med bloggen och Facebook och som fungerar som kontaktpersoner. Oss når ni via bloggen, Facebook eller amma.vidare[snabel-a]gmail.com

Varför?
Normen säger att man ska amma nyfödda men sluta under barnets andra halvår och många av oss som gör på andra sätt möts av negativa reaktioner, fördomar och okunskap. Det här vill vi göra något åt genom att synliggöra amning utanför normen.

Vision
Vi hoppas kunna bidra till ett öppnare klimat där vi kan föra ett samtal om amning som utgår från kunskap och personliga erfarenheter, inte okunskap, missförstånd och fördomar.

Vi tycker att alla har rätt att amma sina barn så länge de själva och barnet mår bra av det, utan att behöva mötas av fördomar eller tillskrivas egenskaper och motiv utifrån andras åsikter.

Vi tycker att kunskap om amning borde prioriteras högre inom vård och tandvård, så att alla kan få korrekt information och ett kunnigt bemötande i amningsfrågor. Vi önskar också att rekommendationerna kring amning och läkemedel förbättras*.

Bloggen
Här på bloggen kommer vi skriva om att amma vidare, alltså att fortsätta amma när de flesta slutar. Vi kommer också skriva om att amma vidare ur ett bredare perspektiv, att till exempel amma fritt även när barnet börjat smaka fast föda, att syskon- eller tandemamma eller att amma adoptivbarn.

Vi tar gärna emot personliga berättelser om att amma vidare. Hur ser er amning ut? Varför har ni valt att amma vidare? Har ni fått några reaktioner på er amning? Skicka till amma.vidare[snabel-a]gmail.com och märk ditt mail ”Till bloggen” så vi vet att du vill publicera innehållet. Ni får vara så anonyma eller offentliga ni vill.

* Rekommendationer kring amning och läkemedel utgår idag från helammade spädbarn och kan bli missvisande när man ammar ett äldre barn. Det finns till exempel många läkemedel som barn över 6 månader eller 2 år själva kan få, men som deras ammade mödrar inte får ta eftersom att läkemedlet övergår i bröstmjölken. Det är stor skillnad på hur mycket medicin ett helammat spädbarn får i sig i jämförelse med ett äldre barn, samt att äldre barn inte är lika känsliga för många läkemedel som nyfödda är.

 

Om valfrihet och att bryta mot könsnormerna

Karin Ketchupmamman gjorde häromdagen ett inlägg som handlar om valfrihet. Hon skriver om precis det som jag har så svårt att sätta ord på när jag hamnar i en diskussion om genus, könsroller och när folk påstår att man faktiskt FÅR göra som man vill för att man har valfrihet. Jag säger som Ketchupmamman: Vilken jävla valfrihet!?