Det första jag egentligen tänkte på när jag såg den lilla cupcakemössan var egentligen: SANNE! Hon bakar alltid en massa gotte och glömmer aldrig bort att komma förbi med smakprover och bjuda oss på för att få höra synpunkter och bolla smakidéer med oss. Jag tänkte direkt att jag bara måste sticka en cupcakemössa till hennes Nellie som ett litet tack för det gångna halvåret vi bott grannar och fått frossa i tårtor och bullar! Så när jag började sticka mössan var det egentligen tänkt att nu skulle jag ”baka” något gott till henne som består. Halvvägs igenom mössan insåg jag dock att gult och rosa var mer Ossians färger för Nellie är mer en ”grönochblå-tjej”. Så jag visade Sanne mössan och berättade om det som var tänkt som en överraskning och efter söndagsfrukosten vi gemensamt slängde ihop hemma hos oss, fick hon välja färger själv bland de garn jag hade tillhands.
Innan veckan är slut kommer alltså förhoppningsvis en cupcakemössa att pryda Nellies lilla huvud som är tänkt att vara en blåbärsmuffin med blåbärsfrosting i limegrönt papper med en klick grädde på toppen och ett körsbär som kronan på verket! Eventuellt tillsätter vi lite strössel med beroende på hur skapelsen ser ut när den är klar. Tills dess kan ni ju försöka föreställa er mössan med hjälp av detta:
I veckan läste jag ett inlägg av Familjen Toad där hon stickat en übersöt mössa till sin Toad. Hon stickar mycket och jag har ofta tänkt ”åååh, det där vill jag med göra!” men efterssom jag är usel på att läsa allt som har med beskrivningar till mönster att göra så har jag inte vågat. Jag är inte helt nybörjare på att sticka och både gillar att göra det och är hyfsat ok på det men när jag såg detta så tänkte jag att DET är något jag vill prova! Läste beskrivningen och det verkade relativt enkelt så på några timmar igår och ytterligare någon timme idag lyckades jag med detta:
Jag försökte att ta ett kort på Ossian med den färdiga mössan på men han var inte samarbetsvillig på kvällen så ni får hålla tillgodo med en bild på honom med mössan på innan jag la till strössel på frostingen 
Här är förresten en närbild på mössan utan strössel. Tyckte att den var söt så med, men kändes ”tom” på något sätt. Nu vill jag nästan fortsätta att sticka fler i andra färger så att man har lite att variera med
Världens goaste lilla unge går så fint på de korta promenaderna mellan vårt hus och morföräldrarnas att jag numera bara tar honom i handen och går utan vagnen:
Att man sen ibland måste stanna till för att ojja sig om lastbilar, stora flockar med fåglar och i fallet på bilden nedan, en konstig lerhög, hör ju till. Äventyrslustan är hög och det är kul att utforska allt:
Notera för övrigt mössan på bilden. Någon som känner igen den? Den är stickad av min kära mor och jag kan berätta att när jag och mina tre syskon växte upp så stoltserade vi alla med samma modell när vi var små. Tanken är faktiskt att jag ska ge mig på att sticka en själv. Älskar modellen och den är varm och härlig nu när det börjar bli kallare och de tunna trikåmössorna inte räcker till längre. Dessutom vore det skönt att ha en extra att kunna lämna på förskolan. När jag cyklar med Ossian duger de tunna mössorna under hjälmen men när de är ute glider de upp så det vore skönt att lämna en mössa på förskolan att ha ute som man slipper asa med sig fram och tillbaka.
Idag var vi som sagt bjudna på ettårskalas/maskerad. Jag funderade länge på vad Ossian skulle kläs ut till och landade på detta:
En svart tröja och svarta tights som bas. Sen sydde jag en body utan ärmar av ett ullliknande tyg som jag köpte på tygaffären. En svart väpnarluva fick vara bas till huvudet och på den sydde jag på ett runt stycke av ullimitationen och ett par svarta tennissockor fick agera öron.
Jag är supernöjd och hela utstyrseln blev ju söt som socker! Och, tro det eller ej, huvan fick vara kvar på Ossians huvud längre än två sekunder. 
Vi tillbringade en underbar kväll hos mina föräldrar med min storebror och storasyster med respektive familj. Ossian njöt av sorlet och av stimmet som uppstod av hans fem kusiner som lekte, och han var på topphumör.
En bit in på kvällen fick vi även öppna paket! Min storasyster och hennes familj missade tyvärr Ossians dop i somras men de var ändå gulliga nog att köpa doppresent till honom. Idag fick vi denna vackra tavla av kusinerna Kristina och Robin:
Dessutom fick vi dessa små askarna av storasyster och make:
Konstnären till tavlan är dessutom min svågers mycket talangfulla och konstnärliga systerdotter!
På tal om dop så måste jag verkligen få tummen ur och sammanställa alla foton på presenterna och från festen till ett inlägg här på bloggen. Det får bli ett senare projekt dock som får vänta tills jag är heltidsarbetslös.
…om en tävling på PärlÅsas sida på Facebook.
Ni kommer ihåg det fina smycket jag vann? Nu har ni chans att vinna något lika fint. Ni behöver bara gilla hennes sida på Facebook så är ni med på utlottningen på lördag. Lycka till!
Finaste mormorn sydde denna fina byxdräkt till sin lilla Kotte:
Mamman gillar starkt de fina färgerna, den mjuka fleecen som ska hålla Kotten varm och omtanken som ligger bakom. Kotten kommer verkligen att lysa upp de mörka höstdagarna vi har framför oss
Idag, innan jag skulle ge mig av till mina föräldrar med Kotten, kikade jag i min brevlåda och där låg ett fint lila kuvert. Jag kände genast igen handstilen och visste exakt vem det var ifrån! I kuvertet i grönt och rosa silkespapper gömde sig denna vackra ting:
Jag vann ju en tävling i helgen och idag kom priset. Inte nog med att jag vann så ser jag ju tydligt att Åsa valde ut denna smycke just till mig. Tack, gulliga du, för den extra omtanken du la ner på detta!
Om ni, som jag, tappar hakan över hur vacker denna lilla smycke var, leta upp PärlÅsa på Facebook, låt er inspireras och shoppa loss! Nu önskar jag bara helt plötsligt att jag hade en finare handväska att hänga denna lilla juvel på… Jag får helt enkelt köpa en ny handväska som matchar smycket! Kan man göra så?
Vad roligt, vad roligt!
En mycket begåvad, fantasifull och händig vän till mig har länge pysslat med att göra smycken och nu har hon en sida på Facebook som heter PärlÅsa . Hon gör fantastiskt vackra smycken och idag skulle hon lotta ut en överraskning bland de som gillat sidan och jag vann!!! Jag vinner ju aldrig något!!! Tack! Tack! Tack! Och tusen tack om och om igen! Nu kommer jag att sitta klistrad bredvid brevlådan hela nästa vecka. Åh vilken känsla!!! *fnissar nöjt*
