Bloggtorka i vardagen

Det var lite tyst där i några dagar. På lördag umgicks vi sista dagen med Boråsarna och söndagen var jag tvungen att fly hemmet för att slippa tystheten och tomheten. Vi rymde till mina föräldrar och Marcus blev kvar hemma och städade lite och njöt av tystnaden. Måndag-onsdag var Ossian på förskolan varje dag och de förmiddagarna gick åt till att rycka tag i det sista med a-kassan, facket och försäkringskassan innan arbetslösheten kickade igång på allvar. Eftermiddagarna tillbringades i sällskap med Sanne och Nellie med obligatoriskt cykelrunda efter att vi hämtat barnen på förskolan. På tisdagen cyklade vi ut till Trädenborg där barnen fick springa av sig och leka i lekparken och efter en fika på kex och melon åkte vi hem lagom till att fixa middag till våra respektive män.

På onsdagen hämtade farmorn Ossian på förskolan och de åkte gräsklippare och vattnade trädgården medan jag gick på föräldrautbildning på MVC. Vi pratade om förlossningen, smärtlindring och vilket hjälp det finns att få när det inte går vägen. Alla andra väntar sitt första barn så jag, som enda andragångsföderskan i gruppen (förutom barnmorskan då), fick berätta om hur det känns att ha värkar, ta lustgas och få EDA, samt hur det kan gå till när man måste ta till sugklocka. Vi avslutade med att prata lite om amning då vi ska börja med att se en film om amning och anknytning nästa gång och jag outade mig själv som långtidsammare då jag berättade om vår krångliga amning i början som sen gick över till att vara en gudagåva i över två år snart (and still going strong). Det blev lite tyst rummet så reaktionerna var väl sisådär men vi får se vad nästa träff bjuder på då det ska diskuteras lite närmare.

Torsdagförmiddagen tillbringade vi med Sanne och Nellie, som bjöd på bagels till frukost hemma hos oss, och vi lekte en stund innan vi la våra respektive barn för middagsvilan. Ossian sprang en runda i trädgården i bara blöja och helt barfota och var överlycklig över det varma vädret. Mamman däremot, är mindre glad över att temperaturen har legat närmare 30 strecket än 20 de senaste dagarna. Igår svullnade mina fötter upp så mycket att rundan i skogen som vi hade tänkt att gå med barnen på förmiddagen fick ställas in då jag det gjorde ont i mina fotsulor när jag stod upp. Som tur var så la det sig till eftermiddagen och vi kunde njuta av lite utomhusvistelse hos mina förädlar.

Idag var vi på Öppna förskolan för första gången på flera månader och Ossian stornjöt av stimmet. Vi var lagom många och det var lätt att hålla koll och jag fick sitta i fred lite när han lekte själv och med de andra barnen ibland. På vägen hem däckade han i vagnen innan han hann få i sig lunch så nu sover han i sin vagn ute på trappan i friska luften. Mysigt för mig då jag kan stöka lite inomhus, men samtidigt tråkigt då jag inte får gosa in mig bredvid honom på soffan och ta min välbehövliga middagsvila jag med. I eftermiddag vet vi inte riktigt vad i ska hitta på än men något ska vi säkert hitta på…

Lite bilder från denna vecka:

Ossian och Nellie fikar

Trädgårdslek hos morföräldrarna

Sommrig Kotte gottar sig med kärleksmums på trappan

Tröttis på väg hem från Öppnis

 

Sista dagen med Boråsarna

Vi har haft den otroliga turen att få umgås med våra vänner tre eftermiddagar i rad. Det är så skönt att ha tagit igen lite missad tid och sett barnen leka av sig. Ossian har iofs varit hängig pga feber och hosta men han har tagit det i sin egen takt och myst i soffan någon timme när han blivit för trött.

Vi har grillat, lekt i trädgården och lekparken utanför vårt hus, ritat med gatukritor på trottoaren och trappan gången upp till huset och bara allmänt njutit av varandras sällskap i två dagar. Idag är sista dagen innan de åker hem och då Ossian mår bättre så tänkte vi, så fort han vaknat, ge oss ner till glassbåten. Sen får vi se vad kvällen har att bjuda på.

Nu lär det dröja igen innan vi träffas då båda familjerna väntar tillökning samtidigt (de ligger ca två veckor efter oss) men förhoppningsvis kan vi träffas igen till sommaren när båda pluttarna har tittat ut!

 

Kvällssyssla…

Har haft en underbar dag med underbara människor! Det är konstigt hur naturligt det känns varje gång vi träffas och hur tomt det känns varje gång vi sen skiljs åt efter några dagars intensivt umgåsande.

Ossian har haft roligt som få men det märks tyvärr att han inte är helt hundra än och det är det enda som dagen har i övrigt att önska. Han har haft feber av och till och även om han själv är väldigt bra numera på att ta det lugnt när han behöver så märktes det att han hade tagit ut sig på kvällen. Hans feber hade stigit igen och han däckade på nolltid i min famn innan klockan hann slå åtta.

Han har sovit sen dess men vaknat till och hostat rätt ofta fortfarande så jag funderar på att ringa vårdcentralen imorgon på förmiddagen om inte febern har gett med sig innan dess. Vi får se hur han mår under förmiddagen men fem dagar (som det blir imorgon) med feber som vägrar att ge med sig känns lite jobbigt.

Så nu ligger jag vaken i sängen efter att han precis vaknat i panik av att ha varit täppt i näsan och lyssnar på när han andas. Andas han snabbt? Tungt? Regelbundet? Är det krupp eller astma? Får han luft? Fy bubblan för att behöva vara så orolig hela tiden för sin goa lilla unge

 

Idag händer det!

Har ju inte vågat hoppas och ta ut något i förskott då det har skitit sig innan men nu är de på väg (om de inte redan är framme). Idag körde Boråsarna ner till lilla Sölvesborg och vi får njuta av deras sällskap i tre eftermiddagar på raken! Yay!

Om nu Ossian bara ville bli bättre med så vore det skitbra. Han har haft feber idag också men både jag och Marcus tycker att hans hosta låter bättre och nu har han sovit i en halvtimme med väldigt fin andning och ingen hosta alls. Nu har det precis regnat en stund men vi hoppas att det blir uppehåll resten av dagen så att vi kan vara ute i friska luften i eftermiddag.

Det pirrar i hela kroppen så mycket jag längtar! Vi har ju inte träffats sen förra sommaren! Weeeee!

 

Underbara långhelg!

Ja, egentligen inte då jag jobbade igår men det var bara 5 timmar så det räknas knappt.

Lördag morgon stressade vi iväg till kosläppet i Bräkne Hoby då Ossian tog sovmorgon så vi vaknade inte i tid. Vi var framme lite innan tio och hann gå en runda och klappa hästarna och åsnorna och beundra traktorerna och kika på kaninutställningen. Vi trodde att Ossian hade bajsat så vi stressade tillbaka till bilen för att byta på honom bara för att upptäcka att han bara hade fisit. Vi missade nästan kosläppet och fick usla platser och såg knappt något men Ossian satt på Marcus axlar och hade bra överblick över allt som hände och mumsade glatt på en kanelbulle så han kunde ju inte klaga.

Efteråt mötte vi upp Sanne, Nellie och Chris och hade picknick i deras baklucka medan regnet tilltog. När vi var mätta och belåtna öste regnet ner och Ossian var trött så vi gav upp och åkte hem. När Kotten hade sovit klart i soffan, hemma så gick vi hem till mina föräldrar och käkade middag och myste till det.

På söndagförmiddagen städade vi inomhus och på eftermiddagen rymde jag med Ossian medan Marcus monterade ihop gräsklipparen och klippte gräset. Vi gick ner till lekparken och mötte upp en tjej som jag fick kontakt med via min blogg. Hon har ett barn som är några år äldre än Ossian och de två fann varandra direkt och lekte som om de aldrig gjort annat. Jag njöt av att få prata föräldraproblem och framförallt var det såååå vansinnigt roligt att få prata genus med någon som är lika insatt (om inte mer) i ämnet och medvetet tillämpar det på sitt barn. Jag hoppas innerligt att hon njöt av mitt sällskap lika mycket som jag njöt av hennes. Vi pratade oavbrutet (nästan) i två timmars tid medan vi promenerade och även om jag var helt slut i fogarna och hela kroppen protesterade under kvällen så var det helt och hållet värt det. Ossian hade med haft jätteroligt och däckade snabbt på kvällen.

På måndag var det ju barnmorskebesök och sen jobb fram till 14.30 så jag var hemma vid 15. Vid 16 mötte vi upp Sanne med familj vid deras nyinköpta hus och firade Valborg genom att inviga deras trädgård med att grilla. Stämningen var på topp, maten underbart god, ungarna var glada och Sannes familj lika mysiga som vanligt. Återigen gick vi hem, lagom till läggdags, trötta och belåtna.

Idag hade vi inga planer. Vi försökte att spontanumgås med en familj som verkar lika ivriga som vi att få ihop en träff, men det sket sig så vi fick skjuta på det. Istället röjde vi upp hemma efter helgen och tillbringade en timme i trädgården i det vackra vädret med att röja bort gamla växter, plantera i krukor och vattna bärbuskarna.

Efter en gemensam tupplur i soffan, hoppade vi på cyklarna och gav oss av på äventyr. Vi började med att äta på Lasses, cyklade ut till Valje och sen ut mot Trädenborg. Där tog vi en paus och Ossian fick springa av sig i lekparken, känna på vattnet och gunga så länge han orkade. Vi cyklade tillbaka till stan, tog säsongens första glass på Glassbåten (jag provade två nya smaker som snabbt blev mina favoriter: amaretto och nogger), ooooohade över båtarna och ankorna och gav oss av hemåt med ett uppehåll på Ica för att handla.

Vi ramlade innanför dörren efter 3 timmar hemifrån, efter 10km cyklande, trötta och glada och bara njöt. Om alla dagar kunde vara såhär bra så kan jag ärligt säga att jag hade kunnat tänka mig att aldrig jobba en dag till i mitt liv! Nu blir det att sova men om jag har ork imorgon så kommer jag att uppdatera med lite bilder från helgen som gått.

 

Jag har hånglat med en satanist!

Ja, jag vet, jag är lika chockad som ni! Jag fick reda på det igår när jag satt på tåget, på väg till jobbet. Jag var tydligen 18-19 år gammal, det hände på Huset och jag var tydligen rätt så jäkla full. Jag har dessutom setts röka ett flertal gånger…

Är det någon mer som känner igen denna bild av mig?

 

Massproduktion?

Det första jag egentligen tänkte på när jag såg den lilla cupcakemössan var egentligen: SANNE! Hon bakar alltid en massa gotte och glömmer aldrig bort att komma förbi med smakprover och bjuda oss på för att få höra synpunkter och bolla smakidéer med oss. Jag tänkte direkt att jag bara måste sticka en cupcakemössa till hennes Nellie som ett litet tack för det gångna halvåret vi bott grannar och fått frossa i tårtor och bullar! Så när jag började sticka mössan var det egentligen tänkt att nu skulle jag ”baka” något gott till henne som består. Halvvägs igenom mössan insåg jag dock att gult och rosa var mer Ossians färger för Nellie är mer en ”grönochblå-tjej”. Så jag visade Sanne mössan och berättade om det som var tänkt som en överraskning och efter söndagsfrukosten vi gemensamt slängde ihop hemma hos oss, fick hon välja färger själv bland de garn jag hade tillhands.

Innan veckan är slut kommer alltså förhoppningsvis en cupcakemössa att pryda Nellies lilla huvud som är tänkt att vara en blåbärsmuffin med blåbärsfrosting i limegrönt papper med en klick grädde på toppen och ett körsbär som kronan på verket! Eventuellt tillsätter vi lite strössel med beroende på hur skapelsen ser ut när den är klar. Tills dess kan ni ju försöka föreställa er mössan med hjälp av detta:

 

Frukost på McDoo…

Jag tänker alltid på dig, Tove, när vi käkar frulle på McDonald’s!

EggMcMuffin och Toast och Hash Brown med juice och varm choklad! Mmmmmm…

 

Sista öppnis på ett tag…

Idag ska vi snart ner till öppna förskolan . Vi får sällskap av Sanne och Nellie och meningen var att våra kära Boråsare skulle ha varit med idag med. Tyvärr hände det som jag nästan hade räknat med. Det kändes alldeles för bra för att vara sant och jag trodde nästan att någon av oss eller de skulle bli sjuk och hela helgen skulle skita sig. Tji fick jag för att jag målade fan på väggen. Resan blev inställd och mina högt flygande planer grusades.

Nåja, ni ska veta att vi saknar er och är så besvikna! Förhoppningsvis kan vi träffas lite under våren ändå innan våra magar blir för stora och våra respektive Knottar kommer ut. Usch jag orkar inte ens tänka på det nu! Jag har bara förträngt besvikelsen över att inte kunna träffa de hela veckan men idag då vi faktiskt skulle träffats är saknaden ett faktum. Att man dessutom är hormonstinn och känslig gör att jag nästan sitter och gråter nu!!!

Nåja! Det blir roligt ändå! Nu blir det öppnis och i eftermiddag kommer Farmorn och imorgon har vi playdate hos mina föräldrar med kusinerna och gulashparty! Inte illa pinkat! Hoppas att ni med får en trevlig helg!

 

Lycka är…

…att höra Ossian med sina morföräldrar i deras kök medan de lagar mat.
…att sitta i mina föräldrars soffa med benen uppe och känna bebisen sparka i magen.
…att ha en man som ALLTID ringer hem minst en gång från jobbet för att höra hur vi har det.
…att kunna tala om för min man att det bjuds på middag hos mina föräldrar idag.
…att sen göra honom överlycklig genom att tala om för honom att det blir lángos till middag!
…att göra Ossian glad genom att berätta att hans kusiner kommer idag.
…att ha ett jobb där man är så eftertraktad att de vill anställa en trotts att det i ca 1,5 år mest kommer att innebära strul för de.
…att fortfarande ha lite pengar kvar på banken trotts att man varit föräldraledig/arbetslös i två år.
…att ha tak över huvudet och mat på bordet.
…att ha vänner, bekanta och familj som visar intresse för en och visar äkta glädje när det går bra för en.
…att kunna känna glädje över vardagen.

Har jag sagt att jag bara ÄLSKAR mitt liv just nu?!?!