Helt sjukt vad skönt det är ute!!! Visserligen har de lovat regn resten av veckan men efter över en vecka med 20+ grader så ska det bli lite skönt med regn och svalka. Nu ska jag hämta Kotten på förskolan och njuta av vädret med lite utomhuslek i sällskap med Sanne och Nellie.

Såhär skriver 1177.se om min graviditet denna vecka:

Vecka 34
Nu är fostret så moget att om förlossningen startar försöker inte förlossningspersonalen skjuta upp födseln.
Om barnet föds är det fortfarande ömtåligt, och behöver extra värme och mat. Men många klarar sin andning bra och långt ifrån alla behöver ligga i kuvös.
Vikten är uppe i ungefär 2300 gram, och längden i 46 centimeter.

Nu börjar det dra ihop sig. 6 veckor kvar om denna lilla skrutt är lika punktlig som storebror sin. Jag hoppas dock på att den känner sig färdig att kika ut redan runt vecka 37-38 för dels är jag rätt trött på att vara gravid nu och dels är jag väldigt nyfiken på vem det är som bor därinne. Jag börjar verkligen att längta nu efter att få träffa detta ettriga lilla barn som reagerar på varje rörelse och framförallt efter att få påbörja föräldraledigheten med ett nytt litet liv och livet med en ny familjemedlem.

Ja, Emrick mår som sagt himla bra där inne, som det verkar. Det buffas och möbleras om efter varje måltid, hen flyttar sig och lägger sig tillrätta varje gång jag byter position och är inte alls intresserad av att vaggas till ro och ligga still när jag är i rörelse utan triggas ibland till och med av mina halvdana försök att motionera och lägger sig på tvären och puttas så att det gör ont mitt i en promenad eller cykeltur.

Mamman mår hyfsat och min kropp verkar ha anpassat sig väldigt snabbt efter värmen. Jag var rätt svullen där ett tag och fötterna liknade mer bollar än något man skulle stå och gå på men det släppte, tack och lov, rätt snabbt och jag kunde återgå till att röra på mig. Sömnen är det lite sisådär med då kisseblåsan känns ständigt full och vissa nätter vaknar jag varannan timme och får springa ut på toa för att hinna. Foglossningen känns det just nu rätt ok med och ischiasen har med varit ok i ett par dagar så kunde bara resten av graviditeten vara likadan så finns det hopp om att jag faktiskt orkar med de sista veckorna med.

Det tackar vi för och tar det som en mycket väl genom tänkt Mors-dag-present från lilla Kotten! Kan inte önska mig annat än en god natts sömn just nu känner jag. Ossian har stimmat rätt mycket de senaste nätterna. Han har någon sorts värmeutslag i armhålan som har kliat i tid och otid och han har ibland vaknat flera gånger per natt och kliat sig så vi har varit tvungna att smörja och smörja och smörja med hydrokortison. I fredags fick han  någon konstig svullnad och rodnad på huden (såg ut som insektsbett) på några ställen på armar och ben. Det la sig efter ett tag så vi tänkte inte mer på det men igår på morgonen var hela hans kropp täck av dessa konstiga upphöjda rodnader och han var flammig hela han. Vi konstaterade att det var nässelutslag (en reaktion på något han ätit eller ett virus i kroppen kanske) så han fick en slurk av allergimedicinen han fick utskrivet när vi åkte med honom till akuten med svullna händer och fötter för några månader sen. Det la sig rätt snabbt efter det och tog tydligen hand om kliet som följde med värmeutslagen med för han sov himla gott inatt utan att vi smörjt honom en endaste gång på hela dygnet med kortisonet. I morse hade han några nya rodnader så ha fick en ny slurk medicin så hoppas vi att det läger sig snart för gott. Det kan tydligen ta sin lilla tid och kan pågå i allt mellan några timmar och några veckor innan nässelutslagen lägger sig helt.

Nu är far och son iväg för att köpa ägg till mig för jag hittade två paket vispgrädde som har bäst före dag idag som jag tänkte göra glass av. Jag har smält ner vit choklad i den ena och sen vispat upp båda paketen och nu väntar jag på fler ägg som ska blandas i så att vi kan börja med att frysa allt. Tänkte att jag tar med det till bror och hans familj i eftermiddag som var trevliga nog att bjuda in oss på lite grillfest i eftermiddag. Gotte! Hoppas bara att det hinner frysa tills dess…

FÅR VI SOVA NU?!

På onsdagen hämtade farmorn Ossian på förskolan och de åkte gräsklippare och vattnade trädgården medan jag gick på föräldrautbildning på MVC. Vi pratade om förlossningen, smärtlindring och vilket hjälp det finns att få när det inte går vägen. Alla andra väntar sitt första barn så jag, som enda andragångsföderskan i gruppen (förutom barnmorskan då), fick berätta om hur det känns att ha värkar, ta lustgas och få EDA, samt hur det kan gå till när man måste ta till sugklocka. Vi avslutade med att prata lite om amning då vi ska börja med att se en film om amning och anknytning nästa gång och jag outade mig själv som långtidsammare då jag berättade om vår krångliga amning i början som sen gick över till att vara en gudagåva i över två år snart (and still going strong). Det blev lite tyst rummet så reaktionerna var väl sisådär men vi får se vad nästa träff bjuder på då det ska diskuteras lite närmare.

Torsdagförmiddagen tillbringade vi med Sanne och Nellie, som bjöd på bagels till frukost hemma hos oss, och vi lekte en stund innan vi la våra respektive barn för middagsvilan. Ossian sprang en runda i trädgården i bara blöja och helt barfota och var överlycklig över det varma vädret. Mamman däremot, är mindre glad över att temperaturen har legat närmare 30 strecket än 20 de senaste dagarna. Igår svullnade mina fötter upp så mycket att rundan i skogen som vi hade tänkt att gå med barnen på förmiddagen fick ställas in då jag det gjorde ont i mina fotsulor när jag stod upp. Som tur var så la det sig till eftermiddagen och vi kunde njuta av lite utomhusvistelse hos mina förädlar.

Idag var vi på Öppna förskolan för första gången på flera månader och Ossian stornjöt av stimmet. Vi var lagom många och det var lätt att hålla koll och jag fick sitta i fred lite när han lekte själv och med de andra barnen ibland. På vägen hem däckade han i vagnen innan han hann få i sig lunch så nu sover han i sin vagn ute på trappan i friska luften. Mysigt för mig då jag kan stöka lite inomhus, men samtidigt tråkigt då jag inte får gosa in mig bredvid honom på soffan och ta min välbehövliga middagsvila jag med. I eftermiddag vet vi inte riktigt vad i ska hitta på än men något ska vi säkert hitta på…

Lite bilder från denna vecka:

Ossian och Nellie fikar

Trädgårdslek hos morföräldrarna

Sommrig Kotte gottar sig med kärleksmums på trappan

Tröttis på väg hem från Öppnis

…med sprallig tvååring!

Hur roligt är det inte att springa i mormor och morfars trädgård barfota? Han har vattnat stengången, gräsmattan, min högersko (så nu är mamman också barfota) och sprutat med vattenslangen på både morfar och mig. Sen har han gungat, sparkat boll, åkt ruschkana, röjt ut alla leksakerna ur lekstugan och åkt både sparkcykel och skottkärra. Allt inom loppet av en timme.

Såhär skriver 1177.se om min graviditet denna vecka:

Vecka 33
Fostret ökar snabbt i vikt och väger nu cirka 2200 gram. Längden är ungefär 45 centimeter. Om barnet skulle födas nu kan det under ett par veckors tid behöva lite andningshjälp, extra värme och hjälp att få i sig tillräckligt med näring för att må bra.
Det finns gott om fostervatten, det är vanligt att det finns nästan en liter. Vattnet gör att fostret kan röra sig fritt och att livmodern inte trycker direkt mot fostret. Fostervattnet är lite grumligt, vitaktigt i färgen och har en doft som påminner lite om hav och tång.

Inte mycket till förändring här. Illamåendet har lagt sig igen och jag har accepterat att jag nog får dras med det av och till under återstoden av graviditeten. Min ischias kommer och går fortfarande och är nu helt oberoende av vila eller ansträngning. Mina fogar mår bra, bortsett från när jag ligger på samma sida för länge. Jag har sovit riktigt dåligt de senaste dagarna på grund av att Ossian har hållit oss vakna med sin hosta och på grund av att han har klängt på mig halva nätterna och velat bli omhållen så jag har fått ligga på fel sida för länge.

Emrick håller igång dagarna långa och sprallar på och missar aldrig att knuffas lite precis efter en måltid, när jag lägger mig ner, ställer mig upp, ändrar sitt eller liggställning eller sätter mig på toa. Hen är även väldigt lätt att få igång och det enda som krävs är att man petar lite på hens rumpa. Man ser nästan alltid rörelserna genom magen och jag förundras fortfarande dagligen över hur stark och aktiv hen är jämfört med hur Ossian var i magen. Vi får se om känslan jag har nu kommer att ge mig rätt i att jag tror att hen sprallar sig trött i magen och kommer ut lugn och beskedlig, återigen olik sin storebror.

På tal om storebror så inser jag nu att jag inte har skrivit om amningen på ett tag. Det fungerar fortfarande över förväntan. Ossian styr helt själv nu när han vill ha och det kan ibland vara flera gånger om dagen till att det går flera dagar utan. Det är förvånansvärt hur lätt brösten och mjölkproduktionen anpassar sig efter hans behov nu. Jag har återigen gott om mjölk, verkar det som, även om det är råmjölk det är nu, och det ska bli vansinnigt spännande att se hur amningen kommer att fungera när Emrick föds. De jag har pratat med som har ammat genom hela graviditeten tycker att mjölken har varit igång direkt och man sluppit vänta på att produktionen ska komma igång. Bröstvårtorna har varit härdade från början och det har varit väldigt smidigt att ha storasyskonet till hjälp när efterfrågan har varit mindre än tillgången och man haft lite för fulla bröst. Som sagt. Jag längtar verkligen efter att se hur det går, hur det kommer att fungera att syskonamma och hur det kommer att påverka relationen syskonen emellan att de båda kommer att ammas.

Vi har grillat, lekt i trädgården och lekparken utanför vårt hus, ritat med gatukritor på trottoaren och trappan gången upp till huset och bara allmänt njutit av varandras sällskap i två dagar. Idag är sista dagen innan de åker hem och då Ossian mår bättre så tänkte vi, så fort han vaknat, ge oss ner till glassbåten. Sen får vi se vad kvällen har att bjuda på.

Nu lär det dröja igen innan vi träffas då båda familjerna väntar tillökning samtidigt (de ligger ca två veckor efter oss) men förhoppningsvis kan vi träffas igen till sommaren när båda pluttarna har tittat ut!

Medan pappan klippte gräsmattan tog jag och den fr.o.m idag feberfria Kotten en cykelrunda ut till Sölve. Vi stannade på Coop på vägen tillbaka och käkade lunch framför datorn och sen däckade han i soffan och sussar nu gott bredvid den lika trötta mamman.