Kvällssyssla…

Har haft en underbar dag med underbara människor! Det är konstigt hur naturligt det känns varje gång vi träffas och hur tomt det känns varje gång vi sen skiljs åt efter några dagars intensivt umgåsande.

Ossian har haft roligt som få men det märks tyvärr att han inte är helt hundra än och det är det enda som dagen har i övrigt att önska. Han har haft feber av och till och även om han själv är väldigt bra numera på att ta det lugnt när han behöver så märktes det att han hade tagit ut sig på kvällen. Hans feber hade stigit igen och han däckade på nolltid i min famn innan klockan hann slå åtta.

Han har sovit sen dess men vaknat till och hostat rätt ofta fortfarande så jag funderar på att ringa vårdcentralen imorgon på förmiddagen om inte febern har gett med sig innan dess. Vi får se hur han mår under förmiddagen men fem dagar (som det blir imorgon) med feber som vägrar att ge med sig känns lite jobbigt.

Så nu ligger jag vaken i sängen efter att han precis vaknat i panik av att ha varit täppt i näsan och lyssnar på när han andas. Andas han snabbt? Tungt? Regelbundet? Är det krupp eller astma? Får han luft? Fy bubblan för att behöva vara så orolig hela tiden för sin goa lilla unge

 

Idag händer det!

Har ju inte vågat hoppas och ta ut något i förskott då det har skitit sig innan men nu är de på väg (om de inte redan är framme). Idag körde Boråsarna ner till lilla Sölvesborg och vi får njuta av deras sällskap i tre eftermiddagar på raken! Yay!

Om nu Ossian bara ville bli bättre med så vore det skitbra. Han har haft feber idag också men både jag och Marcus tycker att hans hosta låter bättre och nu har han sovit i en halvtimme med väldigt fin andning och ingen hosta alls. Nu har det precis regnat en stund men vi hoppas att det blir uppehåll resten av dagen så att vi kan vara ute i friska luften i eftermiddag.

Det pirrar i hela kroppen så mycket jag längtar! Vi har ju inte träffats sen förra sommaren! Weeeee!

 

Trött och gnällig…

Usch! Måste få gnälla av mig lite: har tillbringat hela dagen med Ossian som är sjuk och ynklig och gnällig och humöret smittar ju av sig på mig. Oavsett hur mycket jag älskar honom och att jag inget hellre vill än tillbringa all min tid med honom så känner jag att just idag hade jag hellre varit på jobbet! Jag vet inte om det är hormonerna som är i omlopp eller det faktum att jag inte sovit mer än entimmespass i tre nätter men jag har inget tålamod kvar idag. Sjuka barn är verkligen energitjuvar! Klängig och krävande och ynklig och så går man och oroar sig för att krupphostan vägrar släppa och febern åker upp och ner och barnet är hängigt och blekt och vägrade äta kvällsmat. Och sömnbristen tär på en, och att alltid finnas till hands tär på en och mest av allt: att behöva ständigt oroa sig för det finaste som finns i ens liv, tär på en, så att man till slut är gråtfärdig vid middagsbordet…

Hur orkar ni? Ni föräldrar med kroniskt sjuka barn? Ni som är ensamstående? Hur gör ni för att räcka till?

Just nu fattar jag verkligen inte. Jag känner mig bara så otillräcklig och som en allmänt värdelös förälder för att jag gnäller om hur jobbigt allt är när det inte ens är jag som är sjuk!

 

Gamla rutiner…

Det går snabbt att vänja sig igen vid gamla rutiner. Ossian stornjöt hela slutet av förra veckan av att få sovmorgon, stiga upp sent och mysa med mig hela dagen. Han stiger numera upp närmare halv åtta igen och blir trotts det trött senast vid halv 12 tiden precis som innan jag började jobba.

Jag har med vant mig snabbt vid detta. Njuter av att sova två timmar längre på morgonen, att få gosa in mig bredvid Kotten när han sover middag och kvällarna löper på smidigare när jag är hemma hela dagen. Det passar oss att en av oss är hemma på dagarna och hade det inte varit för pengarna så hade vi nog jobbat halvtid båda två! Å andra sidan tror jag att vem som helst hade kunnat vänja sig vid den lyxen.

 

Ultraljud #2

Idag packade vi oss in i bilen på morgonen efter en jobbig natt och efter att ha hämtat upp min pappa som skulle se efter Ossian, gav vi oss av till Karlshamn.

Vi fick se bebisen en andra gång idag. Vi träffade en fantastisk läkare som var väldigt mild och behaglig till sättet. Han visade bebisen i sin helhet, pekade ut hjärtat som slog så fint, visade de mjuka och regelbundna andningsrörelserna som bebisen övade på och mätte lite på de rätta ställena. Och påpekade lite skämtsamt på slutet att han skulle låta oss gå då han såg att jag var väldigt kissnödig.

Allt såg bara fint ut, pigg och frisk bebis, moderkakan i bakvägg och precis lagom med fostervatten. Allt är väldigt normalt. Han sa att jag låg ca 6,6% över medel vad gäller bebisens vikt och om jag går tiden ut så kommer den att väga ca 3,5 kg när den föds. (Ungefär som storebror sin.) Med andra ord så var läkaren inte alls överens med vad tillväxtkurvan visade baserad på SF-måttet som barnmorskan tog igår.

Trotts att bebisen är väldigt livlig i magen, mest hela tiden nu, så fick jag känslan av att det är en himla lugn och go bebis som bor där inne. Måste ha varit läkarens lugn som smittat av sig och gav mig den känslan.

 

8:e besöket hos barnmorskan

Jag var ju hos barnmorskan igår och hann inte riktigt med en uppdatering efter det. Innan besöket gick jag även på föräldrautbildningen som kickade igång nu. Den får jag skriva om vid ett annat tillfälle så jag gör bara en snabb uppdatering om läget nu så att inte det glöms bort:

Vikt 91,4kg. Ett halvkilo mer än för två veckor sen.

SF mått 29,5. 1,5 cm mer än för två veckor sen. Eller ja, egentligen 29 cm och en cm mer än förra gången för de mäter i hela cm. Det har planat ut något men den gjorde ju ett jättehopp sist så den följer kurvan ändå.

Bebisens hjärtslag låg på 142slag per minut och hen buffade tillbaka friskt både när barnmorskan skulle mäta magen och lyssna på hjärtljuden.

Blodtrycket har gått upp lite men det kan bero på trapporna jag var tvungen att gå uppför efter föräldrautbildningen för att komma till mottagningen. Idag låg det på 139/84.

Vi gjorde även urinprov och den var helt blank så inte ens spår av äggvita så jag mår visst alldeles utmärkt. Yay!

 

Sommarpimpad

Nu har vi sommarpimpat Buggan:

Egentligen pimpade jag den redan i fredags men jag har inte hunnit visa den. Ossian var mäkta imponerad när han vaknade efter sin tupplur och såg sommarfärgerna på sin vagn. Det var väldigt mycket ”ooooooh” och ”aaaaaah”!

 

Nattpromenad #2 med kruppigt barn

Vi köpte oss nära fem timmars sömn med promenaden vid 10 igår kväll. Han sov relativt gott efter den turen men vid tre var det dags igen:

Jag tog en tur runt kvarteret med Ossian i ringsjalen, storögd och undrandes vart vi var på väg, tills hans andning blev lättare och mer regelbunden. Vi lyssnade på fåglarna i tystnaden medan solen höll på att gå upp och konstaterade att det är vår nu, då staren har hittat grannens antenn och sitter där, som den gör varje år, och låter som ett gammaldags modem som försöker att koppla upp sig mot nätet.

 

Nattpromenad med kruppigt barn

Ossian myser i ringsjalen hos Marcus med Shaun i högsta hugg;

 

Sjuka Kotten

När Ossian somnar på mindre än 5 minuter, vet man att något är fel. Han har haft minst 38 graders feber hela dagen och större delen av dagen har han legat närmare 39 än 38. Han har rosslat och hostat och jag insåg snabbt att det inte bara var krupphosta utan även astmarossel i det hela. Så nu går han på 3 omgångar Mollipect om dagen och vi påbörjade även en kortisonkur mot astman med. Så precis när vi trodde att vi kanske slapp skiten så kom den igen och krävde sitt.

Vi har för övrigt låtit febern jobba under dagen så han har inte fått något febernedsättande. På det viset bekämpar kroppen snabbare och mer effektivt viruset och infektionen han bär på. Han har inte varit särskilt påverkad annat än att han var lite hängig och kelen. Tack och lov har han ätit och druckit ordentligt, annars hade vi fått sätta in en Alvedon för att ta ner toppen på febern.

Nu sover han gott i soffan bredvid oss och ska få göra det tills vi går upp och lägger oss allihopa. På det viset så kan vi övervaka hans andning hela tiden och har koll på om han blir för varm eller för kall. Innan vi går upp och myser ner oss i stora sängen alla tre så ska han få en Alvedon så att febern går ner under natten och han går sova i fred.

Imorgon ska vi ut på ett litet äventyr så jag hoppas innerligt att en god natts sömn gör sitt och att han orkar med detta.